Mad For It

Bokslut

Parker Lewis »Rak som en pil« from Billy Rimgard on Vimeo.

Slutet

Slutet
På lördag spelar jag och mitt band på V-dala Nation i Uppsala, tillsammans med det fina bandet Kommun. Det verkar som att det kan bli en väldigt fin kväll och dessutom ett utmärkt tillfälle att bojkotta Stockholm nu när nazistjävlarna återigen fått tillstånd att demonstrera i Salem. Som jag ser det så har ni i Stockholmsområdet två val: antingen sätter ni er på pendeln ut till Rönninge och ser till att den jävla boskapen håller sig i sin fålla, eller så sätter ni er på pendeln norrut och kollar på årets sista Parker Lewis-spelning.
Efter den här spelningen börjar det bli dags för Parker Lewis att ta en liten paus. Vi har pratat mycket om att försöka göra en all ages-spelning i Stockholm innan året är slut men efter att ha vänt på några spelningar och slängt runt några datum verkar det tyvärr inte som att vi har tid kvar. Round it up-lampan blinkar frenetiskt.

Annars: Håll koll på Enzos blogg. I sann tradition kommer en nyinspelad jullåt med Parker Lewis dyka upp där innan Luciahelgen är över. Enzo har dessutom precis fått en fantastiskt söt unge, med det minst lika fantastiska namnet Alessandro Emilio Stuart, så passa på att gratulera när ni ändå är där.
/Emil

P3 Lab!

Mors mors!
Intervju i P3 Lab idag, den 4:e November. En bra intervju för en gångs skull.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1115&artikel=3215716

Halvtimmen in i programmet. Mycket nöje.

Nästa torsdag kan ni komma tillKGB i Stockholm. Folket i bild har releasefest för sitt nya nummer och jag, Jerkan och Chlura spelar lite Parker Lewis-låtar och nån cover kanske. Uppsluppen stämning.

Allt gott

ROX

Mixtapes and Cellmates - Rox släpps idag! Årets album! Kände bara för att berätta det.
/E

Rapport från skuggsidan

Jag och bandet har varit ute och flängt lite den här veckan. Stockholm i onsdags, Borlänge i torsdags och Lidingö (måste fan räknas som en annan stad än Stockholm, gated community) i går kväll.
En helt fantastisk vecka på alla tänkbara sätt. Tack till alla som bokat oss och alla som kommit på spelningarna! Nästa vecka är det Parken i Göteborg, ses där

60

När jag var nio år gammal, kanske åtta eller tio men nånstans där i krokarna, satt jag i baksätet i mina föräldrars bil på väg ut på en semester. Jag mycket lyssnade på Nirvana och en samlingsskiva som hette Ståkkålmsjävlar just då. Jag hade ganska bestämda åsikter om vilken musik jag gillade. Alla punkband från 70-talet var bra innan 1981 (då de började spela gubbig rockmusik tyckte jag), Beatles var bäst när de började göra färgglada videor till sina låtar och i stort sett allt som släpptes på mitt lokala skivbolag Burning Heart var bäst i världen.
Jag minns den här händelsen fruktansvärt tydligt fortfarande, även om den säkert har förvanskats i mitt minne. Jag lånade en skiva ur handskfacket på bilen och lyssnade på den första låten om och om igen i säkert 20 mil. Det var första gången jag hörde Born To Run och det var den bästa låten jag någonsin hade hört och så var det med den saken. Så är det fortfarande med den saken. Jag försöker revidera min åsikt då och då men varje gång jag lyssnar på den så smäller den mig på fingrarna. Jag hör nya saker i den hela tiden, för några år sedan tänkte jag för första gången på barytonsaxofonen som ligger genom hela låten och förstummades över idén. Förra året hörde jag en studio-outtake som fick mig att för första gången lyssna på orgeln ordentligt. Den är som en egen artist med en enorm produktionstakt, jag kan gräva i den hur länge som helst och på nåt sätt lyckas Born To Run släppa en ny melodislinga i sig själv som jag aldrig har hört förut. Den där jävla låten. En hemsk måttstock på allt jag vill att musik ska vara och en ribba som ligger så högt att oftast känner att jag aldrig kommer klara att hoppa över den. Den där jävla låten.

Grattis på födelsedagen din jävla gammgubbe.

Man ska inte tro på allt man läser...

Hur ska jag kunna visa den här rubriken för min mamma?

Tack tack tack!

Tack till alla som kom förbi på våran fest igår! Jag hade så himla himla roligt och jag är så väldigt stolt över mitt band och över er som stod och lyssnade.

Jag och mitt band skulle även vilja rikta ett stort tack till Pluto för att de låtit oss husera på deras scen i ett snart oräkneligt antal timmar. Nisse och Micke och Tomas och vakterna och barfolket! Vi älskar er.

Störst av allt: Till den okända tjej som hade hittat min gitarr i en buske utanför lokalen! Hör av dig till parker@madforit.se så att jag får tacka dig! Hade den gått förlorad så vet jag inte vad jag hade tagit mig till.

The Promise

Jag har försökt att skriva en text om den här skivan så himla länge nu. Av de sakerna jag gjort med Parker Lewis är den helt säkert det jag gjort som verkligen står mig närmast. Jag försökte vara ärlig. Det borde vara enkelt att prata om men jag vet inte vart jag ska börja för att inte bli högtravande, för att inte få det att låta som att pretentionerna varit mycket högre än de egentligen var.
Jag har velat skriva en text om Rak som en pil för att jag har känt att jag vill förklara den, försvara den, ursäkta mig och samtidigt rama in den. Berätta om varför den blev som den blev. Om när jag blev av med jobbet och översatte Bruce Springsteens The Promise och gjorde Aldrig mer upp. Att jag på något sätt identifierade mig med alla de människor som blev av med jobbet samtidigt som mig. Alla de som inte svarar på ett avsked med att ta en öl, ringa pappa och sjunga Ebba Grön på fyllan. De som det faktiskt på riktigt betyder något för att bli av med jobbet.
Jag har velat skriva ett brandtal om hur jag tycker att musikindustrin behöver mer fördelningspolitik. Att det är orättvist att Per Gessle tjänar mer pengar än mig. Att musikindustrin är väldigt odemokratisk och äcklig och att fildelning är ett väldigt litet problem i ett väldigt stort spindelnät av problem och att artister använder sitt medieutrymme till att diskutera det istället för allvarligare saker är faktiskt rakt igenom cyniskt. Att jag tycker att Sverige är odemokratiskt och äckligt och att vi inte tar våra problem på allvar. Att vi har en socialminister som inte är feminist och att den här regeringen faktiskt är något som det svenska folket har valt. De har inte satt sig själva där. Det är vi som har satt dem där och vi kan ta bort dem därifrån nästa höst.
Men Rak som en pil handlar inte om det. Den handlar om mig. Det är inga åsikter, inget som jag har tänkt över. Det är bara saker som jag känner och jag har förstått att det inte är någon idé att argumentera för eller att försöka försvara saker som man känner.
Jag hoppas, från botten av mitt hjärta, att alla som hör den här skivan kommer tycka att det är en av de bästa skivorna de nånsin hört. Jag har aldrig känt mig så stolt över någon musik jag gjort som över Rak som en pil och jag ser fram emot att spela de här sångerna i trettio eller fyrtio år.
/Emil

Johnny works in a factory and Billy works downtown
Terry works in a rock and roll band
Lookin' for that million-dollar sound
I got a little job down in Darlington
But some nights I don't go
Some nights I go to the drive-in, or some nights I stay home

Releasefest 18:e September!

www.raksomenpil.se

TRANS

TIAC gjorde sin sista spelning i fredags, på Kulturföreningen Pluto i Gröndal. Inte så känslosamt som man skulle kunna tro kanske. Flaggan i topp helt klart. Vi startar om som ett riktigt band på tisdag på F12. Från en sista spelning med Sveriges bästa band på världens bästa medlemsklubb med snälla vakthundar, slagsmål med taxichaffisar, Stig Larsson i publiken och burköl för 25 spänn till en första spelning med Sveriges bästa band i klubbkidsens högborg, ett par hundra meter från Operan. Kom dit innan 22!

Förutom att Trans antagligen är den bästa skivan Neil Young har gjort är det helt makalöst roligt att han på något sätt försöker hitta en lite futuristisk image.. Men allt som skiljer Neil Young 1982 mot den tio år yngre versionen är att han tar på sig ett par lite fräcka solglasögon.

Pluto, 21:a Augusti - TIAC!

TIAC är Sveriges bästa band. Det har jag tjatat om hur länge som helst. Sen ett par månader tillbaka spelar jag även i bandet vilket kanske egentligen tar bort mitt mandat att uttala mig om såna saker. Det kanske är en bra idé att gå dit och undersöka saken själv istället?

Mitt tema för kvällen ska vara att säga ja till livet. En vän till mig försökte sig på den inställningen för ett tag sen vilket resulterade i att personen stod själv och tittade backtracksindianerna på plattan tillsammans med lite röka och en flaska jack (JA! Till livet!).

Om ni inte tror på att det är en bra idé att säga JA! till livet så spelar även Audionom på Pluto på fredag. De är så jävla bra att man typ vill dö.

Tack för alla fina mail om Ingen så blå
/E

*

'It's not an option. Music brung me everything I had, but what I had was killing me. The only way I could survive, I had to let it all go.'

I got his summons two nights ago, bang in the middle of American Idol. 'This is, uh, Elvis Presley,' said the voice on the phone. 'I need you to get on a plane.'

www.raksomenpil.se

Smit in på sidan för min nya EP på raksomenpil.se och ladda ner Ingen så blå. Passa på att läsa Billy Rimgards fina text som han skrev efter att ha fått höra EPn.
Allt gott
Emil

Skivspelning

"Denna gång har vi får vi besök av inga mindre än Fredrik Åslund (TIAC, Skallberget) och Emil Johansson (Parker Lewis, Skallberget) som lovar att spela Gubbrock, gubbsynt, guilty pleasures, vrålpunk, knarkmusik." - Skriver Lyckliga Måndagar på Knast inför imorgon (måndagen den 6:e Juli).

Som man kan anta är det jag som tänker stå för gubbrock (och gubbsoul) och Frippe som tänker stå för gubbsynt. Det enda vi kommer vara helt eniga om är Love me, please love me med Michel Polnareff. Om vi nu vågar spela den.

SKALLBERGET = VRÅLPUNK!

Tack alla som kom igår! Vilken jävla kväll!

MJ

Jag slår på Man in the mirror och ler för mig själv. Det är en sån perfektion att jag känner mig liten I världen. Jag har ofta sagt att Michael Jackson var den mest begåvade artisten som någonsin levat. Jag tror att musik aldrig har låtit så ren och självklar som I hans bästa stunder. I vissa tidiga stunder bara enorm perfektion, nyskapande och så fruktansvärt tilltalande för alla människor att man inte ens kan irritera sig på det. I andra, senare, stunder kunde det låta fruktansvärt bittert, banalt och ärligt att man rodnar.
Det sista som hände igår kväll var att jag fick reda på att han hade dött. När jag vaknade I morse kändes det som att jag vaknade I en annan värld. Jag vet att alla bussar går som vanligt, att det var ännu varmare idag än igår och att det spelades nån fotbollsmatch (det skrålades på andra sidan gatan från replokalen I kväll). Men det känns som att en naturkraft har försvunnit. Som att en fysisk stjärna har släckts på himlen eller att varje blomma I hela världen har tappat ett blad. Någonting som man inte märker men som på något sätt är en enorm förändring. Jag trodde att han skulle få sin revansch till slut. Inte på spelningarna I London men någon gång. Någon gång skulle han och Quincy Jones sätta sig ner igen och försöka se på vilken plats han befinner sig år 2018, 60 år gammal med vuxna barn och skriva fantastiska låtar om det. Lika ärligt som när han skrev Childhood. Det hade väl aldrig hänt förstås. Men jag tror inte att talang försvinner förrän man till slut dör.

Gnällgobben

Jag brukar ju kanske inte vara så positiv när jag skriver här. Jag har alltid försökt att inte slänga så mycket skit men saker som man gillar är sällan lika konkreta som saker man hatar.
Men nu känns det som att det börjar bli dags för hyllningskörer. Det släpps så jävla mycket bra musik det här året. Florence, Xplo Sean, Per Egland, Christopher Sander, min nya Ep och så de här jävla ungarna från Göteborg som kallar sig för Djuret! Jag blir helt galen av deras låt "Ibland". Såg den i någon youtubevideo i vintras och blev helt sänkt. Nu känner jag mig ännu mer sänkt. Varför har ingen bokat dem till Stockholm än? Varför är Stockholm så jävla efterblivet? Om vi väntar längre kommer vi ju bli överkörda igen. Herregud.

Om ni inte har hört "Ibland" med Djuret så måste ni typ youtuba den och lyssna på den på deras sida www.myspace.com/djuretmusik.

Och så var det en grej till också: Skallberget på Pluto i Gröndal, lördagen den 27:e Juni!

Skallberget är alltså ett band som jag och Kalle började prata om för tre år sedan, som började repa för ett och ett halvt år sedan (med Tilda Berggren, Chlura 'XploSean' Karlsson och Frippe 'Tiac' Åslund på övriga instrument) och som spelade in ett halvt album för snart ett år sedan.. Vi är inte så snabba i vändndingarna men det är helt sjukt bra låtar och känns liksom (om man nu får uttala sig om sånt själv) inte så ängsligt som det annars kan kännas söder om slussen.

Gå in på http://www.p-l-u-t-o.org/ och gå med i föreningen (gratis) och kom ner till Gröndal nästa helg (röka inomhus och dricka burköl!)

Det är förresten typ ingen som har hört Skallberget så det är premiär på alla sätt. Ni får bara lita på att det är väldigt bra.

Musik enligt Parker

"Här kommer en pojke och låter man, låter bredbent man. Helt galet bredbent man. Nästan så man kände cowboystövlarna komma krypande...".

Helt briljant. Den bästa beskrivningen jag hört av någon av mina spelningar förutom den gången en kille sa att det var som The Police på knark och punk som fan. Det känns som att killen som skrev ovanstående citat verkligen har fattat grejen.. men han hatar det. Haha.

Glöm inte att lyssna på P3 ikväll. Plockar de inte upp den på rotation så blir det säkert sista gången ni hör den innan den släpps!

/Emil

Premiär

Så här i valtider när man får för sig att hoppet snart är ute för mänskligheten (framför allt i den stad där jag är uppvuxen där var 20:e person röstar på sverigedemokraterna) är det kanske lämpligt att ni får höra den första låten från min nya EP. EPn släpps den 16:e September, den heter "Rak som en pil" och låten "Ingen så blå" spelas för första gången imorgon i P3 Lab.
Jag har aldrig tidigare varit så stolt över en skiva jag gjort så jag hoppas verkligen att ni kommer tycka om den och att den kanske väcker det där varma röda hjärtat i er som bara vill gå ut på gatorna och berätta när saker görs fel.

Så: P3, imorgon (onsdag) mellan åtta och halv tio på kvällen.

Sjungom

Nu känns det som att det är den sista veckan innan studenten igen. Allt ska göras och inget blir gjort. Jag ringer bara mina vänner och peppar för festen på fredag och lördag.

Det är några speciella och fina spelningar inbokade nu de närmsta veckorna. Först nu i helgen på Siesta och Pop Dakar där två gamla vänner gör sina första spelningar bakom/bredvid mig. Inte allra första om man ska vara petig, vi har spelat tillsammans till och från i rätt många år, men första för den här gången med de här låtarna. Det blir fint hur som helst! Jerk Sörensson och Chlura Karlsson heter gossarna.

Helgen därpå tänkte jag sjunga ungefär 60 låtar på stadion i Stockholm. Jag får väl inte stå på scen men jag kommer kunna texterna bättre än när jag spelar med Parker om inte annat.

Och ytterligare en helg framåt drar jag med mig Chlura till Oslo och gör nån sorts akustisk spelning, sen tillbaka till Stockholm och en hemlig spelning halvvägs ut i skärgården nånstans. Försök hitta dit om ni kan!

Glöm inte bort att ladda ner Chluras nya låtar och titta på den fina videon på www.madforit.se/xplo-sean.

Förresten tycker jag att han den där Christopher Sander verkar ha gjort en jättefin skiva och det är ju rätt skönt att nån gör det för en gångs skull.

Och apropå det så låter min nya EP som släpps i höst skitbra. Jag är mycket stolt!

Barnkanalen 28:e Maj, 15:00

Parker Lewis ska återsändas på SVT! 16 års väntan är över! Det verkar som att det kommer sändas varje torsdag från och med nästa vecka!

Coolness!

Från Via Emilia till Grängesberg

Förra fredagen

Den här lördagen

Jag och Tilda åkte på en liten Bergslagensightseeing i helgen. På något sätt känns det som att det är så långt bort från Italien man kan komma på en vecka och samtidigt som det enda stället jag vet i Sverige som påverkar mig lika mycket som att åka till Italien. När jag gick ut med hunden i fredags kväll och stod i den gamla hästhagen var det liksom som en flummig naturlig reaktion att luta huvudet tillbaka och andas.. Jävligt Lisa Ekdahl-aktigt men så var det. Jag borde nog åka dit för att skriva nästa skiva.

När vi åkte genom alla spökstäder som en gång i tiden var växande gruvorter och som nu har namninsamlingar för att rädda Konsum-butiken, som har fritidsgårdar som är öppna mellan 17:30 och 19:00 på måndagar kändes det som att det absolut roligaste man nånsin skulle kunna göra vore att åka på en turné där man bara spelade på ruckliga folkparksscener.

Inga fler hemligheter

Det är jag på omslaget till Cynicals, fast jag ser förstås inte ut sådär.

Men ni sover ju, ni hör ju inte på

Cynicals

Mycket att ta igen nu. Jag skulle ha skrivit av mig lite om allt som händer för nån vecka sen men så stoppade någon in ett fantastiskt land i vägen och vem fan orkar skriva såna här saker på tangentbord utan svenska bokstäver? Helt ärligt.

Först av allt tänkte jag bara tacka Philip Cristofor för det fantastiska omslag han har gjort till Cynicals-singeln. Jag kom med idéen till honom för ett par månader sen och frågade om det var genomförbart och för en vecka sedan satt jag och stress-pressade honom genom den sista biten av processen. En mer begåvad och tålmodig människa får man leta efter.
Jag hoppas att så många som möjligt förstår vilken skiva omslaget hänvisar till, inte för att det är roligt att göra referenser (det är det också) utan för att den skivan är en av de absolut bästa som någonsin gjorts så det är hemskt tråkigt att inte ha hört den.

Ska skriva lite rapportering från Italien-vändan lite senare. Måste sova lite på saken först bara.
Kolla Only Loving Boy in New York från Lego Café i Cesena i lördags så länge.

bob the dog

trodde att jag redan hade skrivit om det här:
glöm inte bort att titta ner på hornstull strand på lördag. jag och mina vänner ska spela ett fall och en lösning på bob hund-hyllningen där. en låt, ett tillfälle, ett fall och en lösning. blinkar du så missar du det.

Förresten så ska jag mastra en helt ny skiva med Parker Lewis på fredag. Visst är jag duktig som har kunnat hålla tyst om det så länge?

Mer info om den lite längre fram.

/Emil

Italia!

Dear Italian Friends!
In case you didn't notice I'm coming back, once again. It's more or less a tradition with a visit from Parker Lewis in the north of Italy every spring, right?
But there's more to it this time: I'll be bringing this band, called New Decade, who are really good friends of mine (some of them are even girlfriends of mine). And for the first time I'll bring a drummer and a bassplayer to support me.

I really can't tell you how much I look forward to this, and how greatful I am to Alessandro from Headphonesman Bookings for setting all this up for me, once again!

See you soon, dear Italian friends. You're my best, you know that.

Love
Emil

Aprilskämtet

Ipred träder i kraft idag och Sveriges bäst säljande författare tänker redan stämma mysboxorna av folk..
Men kom igen! Vi går inte på den enkla... Det var bättre när ni påstod att konstgräset på Eyravallen börjat växa. Så här skruvad kan ju världen aldrig bli annat än på första april.

Tjommigt

Nu är Parker trött. Jag har lurat bakfyllan i tre dagar och nu väntar jag bara på att verkligheten ska hinna ifatt mig. Det har varit en fantastisk vecka. Innan spelningen i torsdags värmde vi upp Pete Townshend-armarna med en bowlingturnering mot SKWBN. Jag ska nog lägga upp lite videos på hur jävla sjuk jag såg ut i mina försök att få ordning på steglängden. Måste förstås också lägga upp lite bildbevis på att jag officiellt är den bästa bowlaren i parker-turnésällskapet.
Alla från Hugo och Republik var hursomhelst fantastiskt snälla och trevliga.

Umeå igår var som att åka på spa-weekend. Långt åt helvete bort hemifrån, gratis massage och hur mycket dötid som helst mellan ankomst och soundcheck att sova bort på hotellet. Lätt värt 30 minuters hårt industriarbete på scen. Fantastiskt trevliga och snälla människor (förutom ficklampspolisen som snodde min öl)

Jag försökte dokumentera hela veckan med bilder och videos som jag nog ska försöka lägga upp här snart. Känns väl som ett kul nytt steg i kommunikationen liksom?

/E

...

Såg att man funderar på att ge svartklubbarna i Malmö utskänkningstillstånd. Självklart var det någon borgerlig begåvning som uttalade sig om att det var att "uppmuntra kriminalitet". Herregud... Är inte det typ erat mål från första början? Man kan ju inte ha alla dessa fängelser utan att stoppa nån i dem, va?

Man märker i alla fall av att våra kära ledare gärna vill se att vi flyttar ut från städerna och in på mcklubbarna, föreningslokalerna och tvättstugekällarna för att sköta om vår fritid. Nu har uppenbarligen Debaser fått vika sig för trycket om ljudrestriktioner på krogen, vilket innebär att ytterligare ett gäng av de ställena i landet där en trummis inte måste spela med tvångströja får anpassa sig till vardagsrumsnivå.

Klart att det finns värre saker att gnälla över.. Bonusar, snöoväder, höjda priser på cigaretter.. Men idag är en sån där dag då man vill skriva insändare och klaga över hur jävla enkelt det är att förbjuda allt som gjorde det det minsta roligt att hänga på en krog och kolla på några band samtidigt som det är piss-svårt att sätta en snut i fängelse. Samtidigt som det är piss-svårt att bara säga "Nej" till giriga människor med hungriga plånböcker.

Ses i Norrköping och Umeå, let's party like it's det där året då man fick röka inomhus och kunde känna en baskagge i bröstet när folk spelade musik.

Liza

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om en känd svensk gubb/tant-snuskförfattare som uttalat sig sådär finurligt roligt som bara kända svenska gubb/tant-snuskförfattare kan göra. Men vi gör såhär: Jag postar länken och låter bli att sparka in fler öppna dörrar.

Istället pratar vi om veckan som kommer:

NORRKÖPING!
UMEÅ!

Höstlöven

Det finns något otroligt vackert med att se en skiva växa fram. Både från åskådarplats och från planen. Den första tiden av kaos och idéer, alla besvikelser som kommer sen, de kreativa rusherna, ångesten för att man inte tror att det är bra, den första bekräftelsen och sen uppenbarelsen av att man faktiskt ser något framför sig om börjar likna en skiva. Det är svårt att förklara. Ljudfiler som ser ut som svarta korvar och som nån gång var färgsorterade men nu ligger huller om buller och börjar likna något vackert och den där känslan av att något fin vän gjort ett bidrag till en låt och man bara måste stoppa in det men vet inte vart det får plats. Det är så nära tillfredsställelsen. Jag börjar närma mig det där nu och jag tror att det här är första gången jag skriver om det. Matilda lyssnade på en av låtarna idag och sa att det var hennes favoritlåt någonsin, alla kategorier. Men hon är å andra sidan partisk.

Det jag skulle komma fram till är i alla fall att det finns en sån här process som har pågått, samtidigt som min, som jag inte har haft någon som helst vetskap om. Höstlöven föll och en sång med dem. Nu när snön snart smälter kommer vi bara se multnade rester av dem.
Det är skönt att någon har dokumenterat det som var så fint att titta på. Det här måste vara de fräckaste Ratata-stölderna sen... typ mitt album. Och man är ju helt smaklös och tråkig om man inte tycker att det är vackert.

hostloven.blogg.se

Can't Lose

Availability Alert
We're happy to inform you that the items you requested are now available to order from Amazon.com!

Parker Lewis Can't Lose: The Complete First Season

Availability: This title will be released on June 30, 2009. Pre-order now!. Ships from and sold by Amazon.com.

Price: $44.99

Pre-order this item

Äntligen!!

ABBA

"Förverkligandet av en idé blir möjlig eftersom upphovsmannen och hans finansiärer vet att de, om de lyckas, får en ersättning för sitt arbete." - Björn Ulvaeus

"Björn Ulvaeus är musiker och tidigare medlem i pop-gruppen Abba. Hans senaste succé är filmen Mamma Mia."

Jag..
Alltså..
Men..
Svårt att..

Men helt ärligt Björn.. Känns det inte som att själva beskrivningen av dig i marginalen på något sätt liksom... Tar bort ditt mandat att uttala dig? Du är tidigare medlem i pop-gruppen "Apa-Brud-Brud-Apa". En grupp som uppenbarligen aldrig hade existerat om du inte hade varit säker på att tjäna pengar på den. Vem lovade dig de här pengarna? Ge mig ett namn! Den jäveln ska ställas ansvarig för alla gånger jag plågats av din musik.

Kristina från Duvemåla var jättefin förresten! Utmärkt sätt att förstöra en svensk författares största verk.

Lördag kväll

Mina grannar spelar musik så högt att jag funderar på att vända ner högtalarna i golvet, slå på p1 på högsta volym och gå hemifrån i en vecka.
Istället åker jag hem till Philip med Matilda, låter honom koka en gryta, lite lätt vidbränd. Sen ska vi gå på bio.
Mitt i allt det här råkar jag läsa om vår kulturminister på dn.se.
Hon är dum i huvudet, bara så ni vet. Sveriges kulturliv har sin största motståndare i sin högsta beskyddare. Grattis, ni jävlar som röstade fram de här jävlarna. Jag hoppas att ni är nöjda.
/Emil

I'm alive she cried

Trött på snacket

"Jobbat hårt med att öka förtroendet". När fan såg ni en snutjävel jobba hårt med att öka förtroende senast? Samma snack igen. Samma jävla ursäkter om att "det finns rötägg i alla yrkeskårer".

Grejen är väl den att det inte är alla yrkesgrupper som tillhör det svenska rättsväsendet och som dessutom är en del av statens våldsmonopol. Jag jobbade på krogen i ganska många år. Jag hörde hur ordningsvakter förklarade läget för patrullerande poliser. En bra kväll var det "inte så många svartskallar" och alla skrattade gott och klappade sig för magarna.
Helt ärligt så handlar det inte om ett par rötägg. Det handlar om en jävligt stor del av poliskåren som håller varandra om ryggen och försvarar sin rätt att spöa vänsteranhängare och invandrare för sitt eget höga nöjes skull.

Jag pratade med en vän nyligen om att det skulle vara en bra idé för samhället att göra snutar och nazister till lovligt byte. Varje gång man känner sig kränkt av samhället eller varje gång tuben är sen så har man rätten att spöa upp en snut eller nazist. Öka samhällsnyttan!
Sen att snutarna är nazister gör det hela ännu enklare, två flugor i en smäll.

---

Kommer förresten ihåg att jag dissade Moto Boy för att han är folkpartist. Jag tar tillbaka det uttalandet. Jag var felinformerad, han är inte borgerlig. Jag har bett honom om ursäkt.

---

Snutarna är jag rätt säker på dock.

/Emil

Jaja

Stockholm och Uppsala alltså. Jag är fortfarande lite tom efter helgen. Det är som en stor minneslucka och jag blandar ihop kvällarna med varandra. Jag hade inga minnen av att jag var framme och pussade på publiken efter sista låten på Slussen. Chrille mindes, andra mindes också. Jag känner mig som en lösaktig jävel, samtidigt som jag känner att det var bra att jag uttryckte den rena kärleken jag kände just då och där.

Imorgon kväll ska jag åka till Arlanda och sen flyga till New York igen. Jag hade inte direkt planerat att åka dit så snart igen men familjeomständigheter trycker på. Den här gången tänkte jag turista som fan. Jag börjar lite nervöst känna mig som en av de där människorna i den här staden som jag hatar så mycket. De som kallar att åka till New York att "åka till stan" och ser det som en självklar grej att alla ska ha varit där. Det är tur att de jävlarna inte börjat invadera Emilia Romana-området än, när de börjar kokettera om den fantastiska kyckligen på trattoria rosso så lovar jag att jag ska gå postal. Måste bara börja jobba som brevbärare först.

Malmö nästa vecka! Och snart lite förbättrade funktioner på hemsidan här. Och enligt Norrköpingstidningen ska jag visst spela där om en månad, men det kan inte stämma för då är Matilda i studion med sitt band.. Men hemskt gärna en annan gång, tackar som frågar!

Tack tack tack för i helgen!

TIAC

TIAC förresten, vilket jävla band alltså! Så jävla mycket punk och svärta och ärlighet. Sveriges bästa band! Jag är helt tagen av deras spelning igår.

David:

"Det kändes liksom som en revansch på stockholm idag. Många där och många som brydde sig... Väärkade dä zoom"

Emil
"Fifififilura, fifififilura, de gör ja varenda da"

Matilda:
Står i duschen eller nåt.

Men vi är alla ense om att det var jävligt roligt ikväll! Vilken jävla spelning liksom.
Hurra för det.
/Emil

Italia!!

MER 06.05.09 - TBA
GIO 07.05.09 - TBA
VEN 08.05.09 Cellatica (BS) @ Morya
SAB 09.05.09 Cesena @ Lego Cafè
DOM 10.05.09 Ferrara @ Zuni

All dates together with New Decade! More info here!

The Calorifer is Very Hot

Nicola Dona är en italiensk busjävel som jag mötte i New York. En gemensam vän från Bologna sammanförde våra mailadresser när han såg att vi både skulle flytta dit samtidigt. Jag har för mig att han sa att det kunde bli "something special" om vi möttes.

Vi möttes, hängde på mitt tak. Nic pratade rutten engelska så kommunikationen var sådär. Han gillade Parker Lewis i alla fall, tror jag. Jag hade aldrig hört hans band men jag sa att de var mina favoriter i alla fall.

"We play together? Yeah?"

Visst, svarade jag. Klart att vi kan spela lite tillsammans.

Nån vecka senare fick jag ett sms. "We have three gig now! See you for practice?". Nic hade sprungit runt till varenda liten jävla bar i Williamsburg och på Lower East Side och antagligen ställt frågan "I play! Here? Yes?" och på något sätt fått napp.

Jag tror (minnet sviker och för att vara ärlig är jag inte helt säker på att jag förstod inramningen till fullo då heller) att det var en solospelning för Nic, en spelning med Parker Lewis och Calorifer is Very Hot och en spelning där vi tillsammans skulle spela.. låtar.

Vi möttes i Nic's källarrum vid Bedford och North 7th och repade på italienskt vis. Vi rökte, pratade och pekade på olika instrument och flinade. Jag frågade vilka låtar vi skulle spela och fick till svar: "Well, I have drum machine, syntheziser and also guitar". Jag frågade igen vilka låtar vi skulle spela och fick till svar "Drum machine, really cool but broken".

Jag lämnade tyvärr New York innan de inbokade spelningarna. Jag har inte fått nån riktig uppdatering om hur de gick förutom ett "GREAT!!!!!" per mail.

På torsdag spelar Nic och två andra, antagligen lika märkliga, italienare på Tranan i Stockholm under namnet The Calorifer is Very Hot. De spelar i Oslo kvällen innan och Bryssel kvällen efter. Att vara produktionsansvarig på deras bokningsbolag skulle antagligen vara ett jobb värdigt Obama efter att han har fått ordning på finanskrisen.

Something special indeed, Enzo.

Lyssna på Outside is Cold For Us, kom till Tranan på Torsdag. Stockholm har aldrig sett nåt liknande.

/Emil

Springsteen!

Jag är givetvis överlycklig. Jag tycker förstås att det är fantastiskt roligt. Jag kan inte tänka mig nåt bättre sätt att starta sommaren på.

Sen att Markus Larsson häver ur sig att Springsteen är "överexponerad" och att han vill "hinna sakna honom" är ju bara förträffligt roligt.

(Det är alltså roligt för att Markus Larsson är en rätt värdelös journalist som jag alltid har tyckt väldigt illa om, så i mina ögon är han själv mer överexponerad än typ Blondinbella. När ska Markus Larsson bli utbränd och gå i idé i några år egentligen?)

PS

Och just det. En grej som jag hade i min ambition att skriva ett jättebra blogginlägg var att lite snyggt väva in att vi spelar på Babel i Malmö den fjärde Februari. Kom dit!

Armbryterskan från vildmarken

David fyllde år i torsdags, vi firade med att göra en väldigt konstig spelning på nån "göra reklam för oss själva hej kom och ge oss spelningar med höga gager"-grej i göteborg. Det var kort, vi var rätt nyktra. Jag kände mig som en cd-spelare ungefär.
Hursom. Det finns en väldigt fin historia om hur den kvällen fortsatte i våra vänner Erik och Kimilys sällskap men det var inte det jag tänkte skriva om.
Vi fortsatte från Göteborg ner till Malmö på fredagen. Firade David lite på kvällen, drack några öl, jag gjorde pizza till sällskapet, vi såg nån film. Sen kommer, o-utannonserat, kvällens höjdpunkt. Svt visade en dokumentär om en 23-årig armbryterska, i en familj bestående av 16 armbrytare/bryterskor, som bestämt sig för att ta vm-guld för fjärde gången.
Jag var mycket mer inspirerad att berätta om det jag såg av filmen när jag började skriva det här. Nu har jag tappat stinget lite. Tror att jag har fått plurakomplex av att läsa den där boken.
Det var en väldigt fin dokumentär hursomhelst. En vacker redogörelse av drömmar, ambition och lite misstänkt inavel. Kolla om den finns på nån sån svt play-sida.

Tåg och båt och bil

Har läst Pluras bok i helgen. Först tåg till Göteborg, sen tåg till Malmö och nu tåg tillbaka till Stockholm ikväll. En makalös jävla berättelse som gjorde att jag känner mig som en amatör, framför allt i bloggvärlden.
Jag försöker alltid tala om för mig själv att jag inte ska skriva de där inläggen som jag så hemskt gärna vill skriva om de där artisterna som jag tycker drar ner hela kulturen i smutsen. De där som tar för mycket tid och uppmärksamhet. Det finns ingen mening med att skaffa sig ovänner. Men ikväll visade Svt nån dokumentär om Winnerbäck och nu måste jag fan få det ur mig.
Winnerbäck och Miss Lis lilla jävla duett måste vara topp tio på det absolut vidrigaste som ställts ut till allmän beskådan i det här landet någonsin.
Så var det sagt.
Godnatt.

Stockholm/Uppsala

23-24 Januari kommer att bli en så jävla rolig helg. TIAC är ett av sveriges bästa band någonsin och det är typ hedrande att vi ska spela tillsammans. Jag frågade Frippe om jag får komma upp på scen och sjunga Dead Inside tillsammans med honom men han har inte riktigt svarat..

Kom dit! Det blir kul

2009

Jag hoppas att 2009 blir det år då all indie slutligen dör i sina egna sofiero-spyor. Jag orkar inte med att höra mer 80-talskomplex, falsksång och skitframföranden av dåliga låtar som man försöker rädda upp med att spela glockenspeil i otakt. Ocharmigt, to say the least.

Slut för i År

Nu har jag precis lagt sista handen på det sista jag tänker göra i år.
Efter Have yourself a merry little christmas och mitt bidrag till Buffetlibres rewind-samling (släpps 1:a Januari på buffetlibredjs.net) är mina öron helt slut. Mitt ena öra ringer värre än någonsin och precis som Robert i Utvandrarna tror jag att det försöker säga mig något. Han tyckte att han hörde havet och korsade Atlanten och jag ska väl göra samma sak.

God jul. Ses nästa år. Glöm inte Jönköping på fredag!

/Emil

Det där är jag. Notera dreggelsträngen. Förstår ni varför jag sällan är med på bild? Jag kan ju för fan inte bete mig

X-Mas Carol, NYC

Two years ago I wrote a song that I posted on my blog. I was stealing lines from old musicals and I based the song on a dream that would never come true. I wrote something like "It's all about the dreams that you never reach" on my myspace.

Next monday, on the 22nd of December, I'm going to NYC. Me and my darling. I'm going back to 44 Maujer Street and I'm going to spend christmas eve drinking, smoking and eating $2 meals from the chinese take-out on the corner. I'm going to go ice-skating in central park and watch the trees in bryant park and rockefeller center and listen to Darlene Love - All alone on christmas.

I think it might be the best christmas ever.

Soundtrack

Don't forget to check out polaroid.blogspot.com and madforit.se for new christmas gifts.

Have yourself a merry little christmas, it may be your last. Next year we may all be living in the past.

/Emil

TIAC - It's christmas (but not for you)

Fredrik har gjort en så jävla vacker jullåt.
Ladda ner med omslag och allt här:

http://www.hybrisfiles.com/TIAC_-_Its_Christmas_but_not_for_you.zip

6/12

Tack för att ni deltog i de svenska mästerskapen i Springsteenreferens. Parker Lewis gick hem som klar segrare med 25 i referensindex.

Sångfågeln Hammarin

Jag håller just nu på och jobbar med en grej som ger mig möjligheten att höra Hammarins röst, helt oprocesserad och utan några andra instrument i närheten. Jag vet inte om jag någonsin har hört något liknande. Han låter som att han ÄR en auto-tuner. Eller som att hans stämband är en flöjt. Det är fan bland det sjukaste jag hört.

Jag var givetvis på Jockes födelsedagsfest i fredags. Kraftigt vanskapt efter torsdagens fest försökte jag desperat komma in i någon sorts stämning som kunde skjuta på min sorti lite. Jag hann i alla fall se Hammarin&Robins scenpremiär.

Jag vet inte vilken liknelse man ska dra till med. Inramningen var fantastisk, framträdandet som hämtat ur Fear and Loathing in Las Vegas. När de spelar på en scen där man faktiskt hört någonting av det som händer kommer det antagligen vara bland det bästa, eller i alla fall mest skruvade man sett på en scen sen TTA slog sönder ett scentak för första gången.

Hörs snart igen. Kul skit to come nästa vecka.

/Emil

73 Years

Happy birthday. I love you.

PSL & LKPG

Tack så jättemycket för gårdagskvällen. Vi hade så jävla kul! Tack tack tack!

Ikväll firar vi MFIT-bossen! Maila honom och gratulera
/Emil

News

My album will be released in the US by Series Two Records next monday (25th of November).
Order from http://www.indiepages.com/seriestwo

---

Spelningar:

27/11 - Linköping, Herrgår'n
5/12 - Borås, Trägår'n
6/12 - Stockholm, Debaser Medisgår'n
19/12 - Jönköping, Bongobargår'n
23/1 - Stockholm, Debaser Slussgår'n

Alla spelningar är med min fina trio. Nu kan vi spela några av låtarna från albumet också och det blir svängigt!

Vi ska göra en grej med den här PSL-bloggen nästa vecka också. Det blir nog fint.

---

Minst tre nya jävligt spännande och roliga grejer kommer släppas på MFIT och andra ställen innan året är slut.
Igår satte jag mig och började spela in vid halv tio på morgonen. Vid kvart över sex på kvällen ringde Matilda och berättade att Heroes spelades på radion just då. Jag gick till radion i köket, tittade ut genom fönstret och sa

"Wow! Det har snöat ute".

"Ja, hela dagen ungefär".

Sen käkade jag frukost vid halv nio på kvällen. Fan vad schysst det vore om man kunde vara arbetsnarkoman på något område som man tjänar pengar på. Höll på att säga börsmäklare men det går ju inte så bra för de jävlarna i dag heller. Ger man sig in i leken så får man leken tåla era snikna jävla brackor.

/Emil

Colin Nutley, igen

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=851010

"Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad."

Det här är så jävla roligt att det knappt behöver kommenteras. Om det nu är så att jag räknas in i den här generationen av förlorare så känner jag snarare att Colin Nutley, Per Gessle, Bröderna Rongedal och deras allierade är de som är mina fiender.

Det är de här människorna som stjäl uppmärksamhet, spaltmeter, stimpengar och slots på stadsfestivaler från artister som förtjänar det bättre.

Per Gessle bor eller bodde väl typ i en etagevåning på Strandvägen om jag inte missminner mig? Ändå tycker han att det är helt ok att lägga orden i munnen på såna som mig. Använda min generation, mina vänner och den rörelse vi uppenbarligen representerar som ett slagträ för att få "vanligt folk" att förstå allvaret i att Gessle snart inte har råd att amortera på sommarhuset.

Ni suger, helt ärligt. Jag är förbannad på er. Jag godkänner inte er lista. Ni är fienden och ni ska hålla käften.

/Emil

Paris ToR

Svisch svisch. Av planet, se tornet, dricka vinet, somna, vakna, titta på kyrkan, in med baguetten, ner med vinet, hem till hotellet, iväg till planet.

Jag synkar inte så bra med Paris hursomhelst. Fast det är en fin stad och sådär.

Enligt gamla Debban gör jag uppenbarligen min allra första Stockholmsspelning den 6:e December. Haha
Det känns i alla fall bra att inte tyngas av gamla laster.

Varför jag älskar MFIT

Jag behöver aldrig bemöta idioter. Vi har redan från början sagt att vi inte tänker leka deras lekar. Det är bra att Joakim påminner mig om det ibland.

Det är väl dags att kommentera allt som pågår just nu. Mina officiella uttalanden är följande:

1. Tack för fina recensioner, bloggar, artiklar. Jag kan inte känna det i mitt hjärta men jag har hört från andra att jag ska vara glad. Så jag är glad. Jag har även hört att det är praktiskt om så många som möjligt går med på att det jag gör är bra.

2. Jag bokas genom Luger. 27/11 spelar jag på Herrgården i Linköping och 6/12 spelar jag på Debaser Medis.
Om någon vill boka mig till Kiruna eller Överkalix så slipper ni betala för bärsen. Det är ett löfte!

3. Jag måste tänka mer på mitt ordförråd när jag känner mig trängd. Liksom liksom liksom. Actually actually actually.

4. Det kommer massvis med roliga saker i December. En omtalad kortfilm med Parker Lewis-koppling, written and directed by Sebastian Rozenberg.

5. En viktig punkt: Förlåt för att jag inte vill vara med på bild. Jag försöker inte vara anonym, jag trivs bara inte i fast form.

Nu ska jag åka till Paris om några timmar. Jag tänkte vara vinfull i två dagar. Alltid något.

Visst fan, det bästa av allt:

6. ITALIEN! IGEN! I APRIL!

Ödmjukast
Emil

****

Push it to the limit and build a solid bond in your heart.

Bojkott

Jag uppmanar härmed alla att sluta köpa Eva Dahlgren-skivor. Om man är så jävla dum i huvudet att man som artist stödjer sanktionsdirektivet till en sån grad att man kan tänka sig att skriva under på ett brev som stödjer förslaget bör man fan få musikcentrat i hjärnan bortlobotomerat.

Vänta? Var det ingen som köpte Eva Dahlgrens skivor i alla fall? Är hon en tråkig gammal hagga som borde skaffa ett vanligt dagjobb snarast? Bortse från min uppmaning då.
/Emil

TIAC

By the way. Listen to TIAC. If you don't, you're dumb. Point taken?

Disciplin

För det mest skriver jag på någonting. Jag går upp om morgonen och gymnastiserar, och sedan äter jag frukost. Jag leker med barnen ett slag och sedan går jag in på mitt rum och börjar skriva. Så kommer jag ut för att äta lunch med min fru och barnen. Senare, på eftermiddagen, om mitt skrivande har gått bra på morgonen går jag oftast tillbaks till arbetsrummet och fortsätter att skriva. Sedan övar jag på klarinetten och tar en promenad med Soon-Yi och leker med barnen. Det är i stort sett det hela. Sedan kan jag gå ut och äta middag med vänner, eller också stannar jag hemma. Senare på kvällen tittar vi kanske på slutet av baseballmatcherna på tv, och sedan går vi och lägger oss. Det är ett mycket händelselöst liv.

Skulle du kalla det för ett disciplinerat liv också?

Jag känner mig inte särskilt disciplinerad. Enda gången jag kan uppleva att jag är det, är när jag övar på klarinetten. Inte spelar klarinett. Jag älskar att spela klarinett, men när jag inte kan spela, då gör jag mina övningar på den. Och det är något som kräver disciplin. Att skriva kräver inte en gnutta disciplin av mig. Min lediga tid fördriver jag mest med promenader eller helt ointressanta och oväsentliga saker.

Barmhärtighetsmord

När jag tvingas klippa bort scener på det här sättet, är det som att befrias från en tumör. Jag menar, det är ett sorts barmhärtighetsmord. Det känns mycket tillfredsställande. I det långa loppet, när jag nu har fått ett visst avstånd till det hela, kan jag kanske tycka att det var synd att jag inte fick med de här scenerna. Men när jag då ansikte mot ansikte konfronterades med min film och kände att jag var tvungen att göra något radikalt för att komma vidare, då kändes det plötsligt som om en tyngd hade lyfts från mina axlar. Det var befriande.

Revisionism

Jag älskade förresten Vicky Christina Barcelona. Alla som slentriandissar den ska ha spö. Jag har haft funderingar på att publicera en lista på andra människor som borde ha spö, men jag avvaktar. Så fort jag nämner nån visar det sig att vi har gemensamma bekanta och jag är för feg för att behöva stå för mina åsikter i slutändan (jag tycker att det är en väldigt dum idé att behöva stå för sina åsikter).

Regarding my english vocabulary

This just in: Yesterday you could witness (can you witness something with your ears? you can, can't you?) the world cup of "Usage of the word 'actually'". Parker Lewis, representing Mad For It and Sweden went for the gold.

In a day or two I'll start talking about my new album. I promise.

Förströelser

Jag visste redan som tonåring att förströelser alltid skulle finnas som ett hot på vägen. Och jag kände att allt som kunde avleda uppmärksamheten från arbetet och kravet att göra det bästa möjliga skulle innebära ett självbedrägeri till men för mig själv. Vad som gäller är bara att arbeta och inte låta sig distraheras av olika arbetsritualer och andra tidshotande störningsmoment.
Konsten i allmänhet och showbusiness i synnerhet är till brädden fylld med människor som bara snackar och snackar och snackar. När man hör dem tala kan de teoretiskt sett låta geniala och smarta och man kan hålla med dem i mycket, men i slutändan är den enda frågan som gäller: "vem sätter sig ner och gör det här?". Allt annat är betydelselöst.

Motivation

"For me, it's really like therapy. If you take an inmate in a mental institution they give them basket weaving and finger painting... You know, it's good for their health, it's good for their stability. With me, it's movies. If I didn't make movies, if I didn't work then I'd sit at home and brood and think and my mind would drift to unsolvable issues that are very depressing. If I work I become obsessed with characters and what joke to use, and these are problems that are solvable. They're annoying, but they're solvable. If I didn't work I would be facing problems that I didn't want to think about."

Woody Allen

Min evigt älskade Woodys nya film har premiär på fredag. Jag har faktiskt inga som helst förväntningar den här gången. Jag tänker se premiären i den finaste salongen jag kan hitta som visar den och jag tänker avnjuta den i andakt men jag räknar inte med att han levererar den här gången. Istället ser jag fram emot nästa film och hoppas på den istället.

Tills vidare är det här det vackraste han har gjort de senaste tio åren.

Conf-uu-siooon

I'm a wreck. And I'm gonna make it worse and worse until the earth starts spinning in the right direction again. From now on I'm a shy middle finger to the backs of all police officers, all bosses and all office-monkeys. At least for a couple of days more.
/Emil

Tick tock stop the clock

Jag vet inte hur jag ska förklara mig riktigt. Det är bättre att jag skriver ett nytt inlägg så att man inte ser det förra. Det skulle kännas som nån form av revisionism att plocka bort det.

Det känns som att det är alldeles för länge sedan jag lekte och satte saker på spel bara. Jag pressar ner allt i planer och scheman.
Därför tänkte jag ge er denna.

Jag tycker om känslan att göra något den ena dagen och ge bort det dagen efter. Framför allt om det är något som jag inte kunde hjälpa att jag gjorde. Den här låten har liksom slagit omkull mig sen jag hörde den för första gången. Den förstör för mig och gör att jag inte kan skriva egna saker. Jag kan inte sortera mina tankar om vad jag vill göra. Jag får ta långa långa promenader istället.
Så på något sätt var jag tvungen att kanalisera det så att jag blir av med det.
/Parker

The Only Loving Boy in New York

idag blev jag arbetslös, med rätt omedelbar verkan.
och så släpps min singel nu. fan alltså. på nåt sätt hoppas jag ändå i mitt lilla arga anti-hjärta att ni kommer tycka om den. vi har gjort en video till den också, men det kommer inte släppas. jag vet inte om det är ett tillfällets nyck eller om det bara är så att jag helt enkelt blundat för mina egna brister, men videon blev helt enkelt inte tillräckligt bra. mina tankar var så mycket högre och jag lyckades inte realisera dem. antagligen trodde jag för en månad sen att mitt album inte skulle bli så bra som det till slut blev, så det skulle liksom inte behövas en så bra video.

om man inte kan göra sina drömmar till verklighet så ska man inte nöja sig på vägen. man ska inte skapa sig en karriär av ett jobb, när man vet att allt man är bra på är att göra musik. man ska inte lura sig själv in i att leka samma vuxenliv som de andra kostymaporna lever. det får vara slut med det nu. jag måste in i en period där mitt liv kan vara lite mer flyktigt. där saker kan kretsa lite mer runt det skrivbordet jag sitter vid nu än det skrivbordet någon ger mig pengar för att sitta vid.

The Only Loving Boy in New York är en sång som handlar om att misslyckas med sina drömmar. Att genomföra dem och förverkliga dem men ändå inte bli nöjd. Och jag är stolt över att ha gjort det som krävdes för att skriva den. Jag är stolt över det år det tog att få färdigt skivan som den blev grunden för. Över den resan det innebar att börja med en skiva i den bästa staden i världen och närma sig slutet vid en vedkubbe i bergslagen. De två tillfällen under det senaste året som jag känt mig allra mest fri.

Äh vafan. Nu röker vi hasch och kollar på Charlie Chaplin
/Parker

It takes a while before I'm on my feet

the end was always coming and now its here

SMS från min bästa vän

10-Sep-08 21:59
"Kan du googla vad bayerns regeringsparti heter?"

När man är vän med David gäller det ibland att ha ett öppet sinne för efterforskningar om sydtysk konservativ politik.

**

I'm soon back fulltime in the pop-business.

I've had this idea about my album. And it's almost complete. All the pieces are coming together. Every little note is soon there. Every stitch on every wounded song. And it's turning out beautiful.

A year ago I moved to New York. It was supposed to be a moment of peace. Instead it turned out to be some kind of chaos. For me, it's a city so big and with so much soul, it makes your own soul disappear for a while. I started working. We had parties and when my friends went out to the clubs I stayed in and made music. At first it worked out but then I started using the music as an excuse to avoid the clubs. The palaces in old warehouses in East Brooklyn where under cover police-men where dwelling in the corners. The kind of place that is frowned upon in a Woody Allen-movie.

Some of these things I made I'd like you to hear, there are a lot more than what will be on the album. And some of these things I hope I'll never hear again.

I'd really like to leave Sweden for a while right now. My brother is on the leave, going to LA and Las Vegas and NYC in the next couple of weeks. Searching for the american dream I suppose, but not in the same way as Hunter did in the 70's.
I want to chase down that american dream as well. And I want to tear down the Stockholm-dream. The dream of having a career instead of a life. The dream that kills dreams.

Don't mind what I'm saying. It's just a lot of blaha blaha.
/Parker

Amsterdamn!

Min älskade trummare David är i Amsterdam och hälsar på sin syster. Hon har bott där till och från i något som måste börja närma sig ett decennium nu. Hon brukar höra av sig ibland och peppa upp mig, säga att jag är en superstar och sånt där. Det är väldigt fint.

Hursomhelst. David är i Amsterdam och mms:ar bilder på joints i plaströr. Imorgon ska han komma upp till Stockholm. Jag undrar hur det kommer gå.

David, det där jag sa om att du skulle ta med dig grejer hem till mig kan du skita i. Det är bättre om vi kan repa på lördag än att du fastnar i tullen, ok?

Another one aimed at Joakim on Mad For I

Ok. I'm kinda embaressed now. I promise that you'll get something new by the end of this week.

Forgive me, sugar?

It's whats missing from this life
And the trust you need to ignite
Any dream worth holding dear
When that dream is so near
You gotta try and try to get it back
Push it to the limit and build
a solid bond in your heart.

My First Move

E2-E4
Zugzwang, honey.

And one more thing

What exactly is 16 pm? It's like... 16 hours past lunchtime?.. 4 in the morning? That's really a weird time to put a deadline. I go to bed early.

Edit: He changed it to 4 pm instead. That makes much more sense.

Reply to MFIT-Ultimatum

Ok. Let's get down to brass tacks. How much for the ape?

To the MadForIt CEO

Oh Boohoo!

Aeb

Helt ärligt så har jag aldrig gillat danskar. Jag förstår inte vad de säger och tycker att det roligaste som hänt i köpenhamn var när Springsteen spelade med den där gatumusikanten nån gång på 80-talet. Jag kräks varje gång jag ser en bevar christiana-tshirt.
Ok. Bara för att lägga ribban liksom. Typ varje gång en dansk har skrivit om Parker har de skrivit att jag och Kalle J är bröder. Och att Kalle dessutom skulle vara min storebror.

Det finns något i den uppfattningen som blir så otroligt verklighetsfrånvänt och roligt. Kalle Jönsson.. Som storebror. Jag säger inte det här för att vara elak heller. Kalle skulle kunna vara en jättebra storebror till mig. Jag älskar Kalle. Han är en av de finaste människorna i världen och en av världens bästa artister och förtjänar mer uppmuntran. Men Kalles storebror känns knappt som en storebror.

Jag vet i och för sig inte om det är danskar eller norrmän som har skrivit det där. Jag vet inte hur man ser skillnad på språken i skrift. Men danska ser väl lite bräkigare ut? Norrmän skriver bara mjuk lågstadielärar-skrivstil.

Äh. Jag vet inte.
Han från Mad For It hälsade förresten på mig på semestern förra veckan. Han tog bussen sju mil rakt in i skogen. Sen satt han vid köksbordet i min somamrstuga, klagade på kaffet och tittade frågande på mig.
Jag körde honom tillbaka till busshållsplatsen några timmar senare.
/Emil

Semestern

Jag har varit iväg långt inne i skogen i bergslagen. Jag och min älskade tog med oss en av mina bästa vänner och hans älskade. Han är en sån som plockar svamp med livet som insats i skogarna söder om Örebro. Jag har hört historier om hur han hukat sig i snår under älgjakten för att inte röja sina bra svampställen för förbipasserande jägare. En dedikerad svampplockare. Man kunde se hans kantarellradar gå igång så fort han vädrade fuktig mark.
Jag har aldrig varit särskilt naturromantisk och jag vet inte vid vilken ålder det brukar komma men just nu känner jag mest av allt för att ägna min höst åt att gå runt i fotriktiga skor och vara rädd för björnen.

Nu ringde Madforit-bossen. Måste verka lite upptagen nu ett tag.
/Emil

To the Mad For IT Padrino!

What's happening to your blog? You never write that you love me when you're drunk anymore!

Mi piace suonare poco

Quote:
Mitici i suoi concerti. Nel bene o nel male mi hanno sempre lasciato qualcosa. Forse uno degli artisti indie che e' maturato di piu'nel giro di cosi' poco tempo. Evidentemente l'aria di New York fa bene.

Storica l'ultima serata al Lego. Un amico fa:"Ma perche' hai fatto solo cinque canzoni?"

Risposta:"Mi piace suonare poco"
/Quote

23

But at least I got the Les Halles Cookbook by Anthony Bourdain, one of the few role models I have left.

Any recipe that starts with "Put on some good music" is a good recipe.

Year of losses

Bergman is gone, Phantom Dan is gone, Anders Göthberg is gone and Don Rosa's vision is blurred. And now Charles Joffe is gone..

If it goes on like this I'll have to get a new set of role-models by new year's...

Don't let them get the best of you

As you can see in the madforit-blog, the devils are hijacking the good taste right now. I don't want to be a part of that. I don't want my emotions to blend with their emotions.
I don't want to be one of thousands who try and fail. In this case, I'd rather not try at all.

I'm on Fire.

Sports

I've had some thoughts about maybe launching a formula one-blog. Something to keep you and myself updated with the races. My idea was to start with a spectacular love story about the Gran Prix in Monaco. It was one of the best races I've seen in years. I was then going to make a full coverage of the Grand Prix at Magny Cours. But I fucked up, ok? I saw the qualification but I missed the race. I have no excuses, just explanations.

Then I started thinking about launching a badminton-blog. From time to time I become a badminton addict. Not watching it, just playing. And from time to time I get pretty good at it. Or so I believe until I play in a field next to some asian dudes..

But writing about sports is not that much of a good idea now, is it? I've grown so extremely tired of football the last couple of weeks and I've only watched one game. I've tried, really tried, through the years to find football interesting. And I only find it interesting in books, songs or on youtube. Or sometimes when the cheif of Mad For It talks about his love for Liverpool. I can from time to time fool myself that I also love Liverpool. But all it is is a reason for me to pick them when I play Fifa on the PS2.
And I don't play Fifa very often...

This weekend I'm going to Gothenburg. I'm going to see Bruce Springsteen. Last week I framed a Springsteen-poster and put it on the wall directly over the computer screen. Next to the tour-poster for Parker Lewis in Italy.

Oh, yeah. Last weekend I was in Bergslagen and chopped some wood. I think I hurt my back.. But I feel like a true man now.

And I've been recording some songs.. We're getting there.. I think I need to leave sweden for a while and do some drugs to get it done though. I will consider every offer. If you want to I can come and play. Preferably the US or France but Italy (of course!) and Germany or any of the countries that Germany occupied will do fine as well.

/Parker

Nya Parker

I en tunnelbana nära dig:
För första gången i mitt liv känner jag att Moderaterna jobbar för mig.

Alla som äger en spritpenna kan väl hjälpa dem att förtydliga genom att skriva till ett "Lewis" på affischen också?

/Parker

Always straight as an arrow

I was on a stroll with the Padrino of Mad For It the other day. I did the smoking for both of us and showed him and the world how I like my coffee (white mug, white saucer, white napkin stained by coffee. I don't care about the taste. Not at all). I guess you all already know that one of the few things that goes for all friendships is that you've gotta now how your friends like their coffee.

I told him that I don't listen to any new music right now. "I only listen to..."
"Yeah. Yourself and Springsteen".

He knows me all too well.

/Parker

Telepass!!

I'm allergic to cats. And red wine gives me headaches. And I like spending time with Matilda when I'm in Italy. Therefore it's kind of strange that I'm in such a good mood right now when I'm sharing the apartment with a cat, I'm sobering up from red wine and I just sent a text message to Matilda now that I'm in Treviso and she's in Akersberga.

The thing is this: I love Italy. As far as I'm concerned this is the best country in Europe (probably in the world, but what the hell). I feel like home here and at the same time it feels dangerously exotic every time I get off the plane.

Props to Federico for driving a Volvo and for being a very very sweet man. Props to Paolo and Sara for being a truly wonderful audience tonight..

I'm going to sleep now. I hope that loads of people will show up in Cesena tomorrow!

/Emil

Danny Federici

I have few words to say. Few things have ever touched me as much as The E Street Band and to try to describe their full impact on me and my best friends would take weeks and weeks of cigarettes and late night talks. Whenever I'm in doubt I always turn to Bruce Springsteen and his friends and the last time I cried was when I finally got hold of the precious tickets to this summer's concert in Gothenburg.
As many of you might know I've ended all my backtrack-shows with Hungry Heart and right now a cover of Badlands is in the setlist of the Parker Lewis-live set.
There are no words I really can put into this, nothing that matches what I really want to express.
/Emil

Scenes From a Marriage

Last night me and Matilda watched Scenes From a Marriage. And today we saw Jan Malmsjö in a grocery-store in Stockholm. He was kind of cute actually. I was afraid at first, thinking about the evil stepfather he portraits in Fanny & Alexander, but he looked so old and frail, carefully studying his reciept. And with a great aura of stability.

It's out Timmy. It's out!

Finally dear friends. I've made a couple of promises through the last years but this time I can tell you one thing for sure. Written and Directed by Parker Lewis is finally out on Mad For It and I truly hope that you will enjoy it.

A lot of fun is coming up as we get closer to the summer. 2008 turns out to be the year of hard work and hard pay off.

Write me your most sincere fan mail and tell me that you love these four songs as much as I do. Puhlease!

---

The first show with my new band was great by the way. They played like the E-street band on a sunny day. More or less.

Love
Parker

A night at the clubs

Imorgon kväll spelar vi med nya sättningen för första gången. Ikväll var vi i Uppsala och kollade på TIAC. Helt ärligt så vet jag inte ens vad ni har för anledning att inte köpa deras album som utan tvekan är en jävla milstolpe. Att inte se dem live nån gång nu är dessutom att göra sig själv en otjänst. Så var det sagt.

Solid bond in your heart

Jag har spelat i olika band sen jag var nio, de flesta av dem har David spelat trummor i. Ett band spelade jag trummor i tills jag tröttnade och då blev David ny trummis i det bandet istället. Det händer nåt särskilt med en sån relation. I Springsteensammanhang är förstås inte 14 år en lång tid att ha spelat med varandra men om man tänker på att vi har ägnat mer än två tredjedelar av våra liv åt att förstöra våra öron i olika skyddsrum och källare och fritidsgårdsstudios blir det nästan rörande hur mycket energi vi har lagt ner tillsammans. Så jävla många drömmar man har försökt förverkliga. En gång i tiden drömde jag om att få inleda alla spelningar på samma sätt som Marquis in Spades med Pumpkins inleds.

Jag har hört vissa som säger att man inte kan starta ett band efter att man har fyllt femton. Att det handlar om att växa upp tillsammans och bli en enhet. För mig har det hela tiden känts som att man konstant letar efter nästa bit i pusslet. Det har funnits några människor genom åren som har varit de där pusselbitarna som man fått slipa till lite för att fylla ut hålen med. Om man kisar har de samma nyans som resten av himlen men man vet att det finns en bättre bit nånstans i högen.

Jag vill inte gå in på fler flummiga liknelser men förutom David har det där pusslet bara fyllts på med Chrille och Matilda under de senaste 14 åren. Det tar tid att få iordning ett band. Och ett band är inte samma sak som musiken det spelar.
Allt vi spelar med Parker Lewis nu är låtar som redan är färdiga sen länge, produktioner och melodier som har funnits utgivna eller färdiginspelade i långt mer än ett år. Vi måste spela covers på Parkers låtar. Vi måste vara något annat än Parker Lewis kompband. Jag bestämde mig för att det måste låta så enkelt som möjligt, hur svårt det än kan vara att få det att låta så.

Jag ska sluta babbla om det här nu, jag är bara så jävla uppspelt över hur bra vi låter nu. Jag, Matilda och David. Jag tycker, i all ödmjukhet, faktiskt inte att popmusik har spelats på ett renare sätt i det här landet på väldigt väldigt länge och jag längtar verkligen efter att folk ska få höra det.

Riskeh! Danceh!

Risky Dancing by Alvy Singer

Pine fresh and lovely. My dear friend Alvy has really done something absolutely beautiful with Dirty Dancing. It feels like it's something really beautiful to start the spring with. MadForIt will do a great post about it this monday but if you look around carefully I bet you can find it in the blogosphere somewhere.

As some of you might have noticed this website and Mad For It's where recently hacked by some guy from Saudi Arabia. We called the papers and told them about our fears of a new 9/11 but no one seems to have listened to us. Things are smoothley up and running now again and we're taking new precautions from now on. No one's gonna take our freedom.

---

I'll give you some more news next monday, until then:

Sweden:
5/4 - Örebro, Klubb Smart
18/4 - Uppsala, Snerikes Nation, Fashion by Dicore

Italia
23/4 - Mestre (VE), Laboratorio Villa Franchin
24/4 - Cesena, Lego Café
25/4 - Senigallia (AN), Zabumba
26/4 - Codripo (UD), Edera
27/4 - Carpi (MO), Mattatoio

Grazie!
/Emil

Wasting Time in Modena

It's almost a year ago since the infamous party at the Motron-festival in Modena, Italy, the time when Kalle J, Parker Lewis and Mixtapes and Cellmates among others got on RyanAir-flights to the north of Italy and showed our appreciation for the italian hospitality.

If anyone have missed all the tales that have been told and all the nice pictures I suggest a little bit of googlieness and maybe even a search for "Motron" on flickr.com.

This is what we did in the aftermath. My dear friend Frippe from the absolutely amazing band TIAC played the Casio-Bossa-Bass and Kalle J held the camera.
/Parker

Valentine's and Italia!

Happy Valentines Day. I would like to have some candy, that's all.

I've been collecting ideas for some things to write but now that I'm here I've forgot most of them.
The big and beautiful news of this season is that I'm coming back to Italy again!

24 Apr
Lego Cafè Cesena
25 Apr
Zabumba Senigallia (AN)
26 Apr
Edera Codripo (UD)
27 Apr
Mattatoio Club Carpi (MO)

There might be another date coming up. My dear friend Alessandro is booking this tour for me. He's the best, really.

I will play all by myself on this tour. I'm not really sure how much backtracks I'm gonna use but it'll be something completely different from my earlier shows in Italy.

I just found
a link to this new swedish movie that will premiere next month or so. It's about a "rock star", faking a suicide for the media attention. The director is the very well known brit/swedish crap-machine Colin Nutley (infamous for always casting his dreadful wife for the lead role).
It's kind of cute really.
If there is such a thing as rock 'n roll I suppose Mr Nutley is the perfect antidote.

9/2

" Gudmundson vill framställa Ian Curtis som En Liberal Rockstjärna – det finns ju inte så många - och det får han gärna försöka göra, men inte heller det kommer att röra det cementerade brittiska klasssystemet en endaste milimeter framåt. Ingen krystad retorik kan heller – om vi nu ska ta detta till sin spets - ändra på det så talande slutresultatet: Ian Curtis röstade på Margaret Thatcher, sedan hängde han sig. "
Ta poäng

Kalle J - Malmö på Lördag

På lördag spelar min vän Kalle J i Malmö. Det är även så att han har en spelning inbokad i sthlm, men eftersom Debaser har fått hybris då de tror att de har gjort "årets bokning" nu på fredag så de har bestämt sig för att behandla Kalle som luft. Jag har ingen lust att gå in på vad exakt de pysslar med för att fullfölja detta. Men det känns som att ett gäng arrangörer från lilla Stockholm är jättenöjda och glada över att få leka i stora sandlådan, ungefär som att ni tänker er att en stor krog skulle drivas av några kopior på David Brent och Gareth i The Office.

Hur som helst. Jag ska sköta samplingar och trumpads med Kalle nu i helgen och eftersom han är en av sveriges bästa låtskrivare någonsin kommer spelningarna bli helt fantastiska, givetvis. Detta trots att Kalle, enligt ovan nämnda arrangörsgäng "Bara har utökat sin sättning för att få in folk på Justice-spelningen". Om man så enkelt kan underkänna en artist som försöker göra en bättre spelning varje gång så kanske man typ borde jobba med hultsfredsfestivalen istället.

Vi ses på Jeriko i Malmö på lördag.
/Emil

Parker Lewis and The YUP

När jag var liten, typ åtta eller nio år gammal och skulle börja andra eller tredje klass så skulle jag bli fadder till nån av de yngre eleverna. Min lärare Maud hade en lång genomgång om hur det skulle fungera och avslutade det hela med att säga "Och du Emil, du visar dig från din bästa sida". Vi satt på en matta på golvet i mitten av rummet (man gjorde så i min skola). Jag vände på mig och sträckte upp rumpan i luften. Visade mig från min bästa sida.
Jag kan tycka att det är helt jävla briljant av en åttaåring att komma på den comebacken mot en lärare som försöker ta ner en på jorden.

I min parallellklass gick David. När David var i samma ålder ringde hans klassföreståndare till Davids mammas jobb mitt under en skoldag, lycklig som ett barn. David hade varit ute på rasten och smutsat ner sig. Det var ett stort steg. Annars brukade han sitta inne på rasterna och rita klockor och räkna matte.

Jag och David var rätt olika.
Vi gick i parallellklasser tills vi var femton. Sen gick vi i samma klass på gymnasiet. När vi var tio började vi spela musik tillsammans. Vi lärde oss allt om att spela tillsammans. Jag startade alla band och David var alltid den första medlemmen. Vi lärde oss att producera musik tillsammans när vi spenderade all våra lediga tid under en hel höst i en studieförbunds-studio utanför Örebro.

När Matilda var liten hade hennes föräldrar en skål med stenar i vardagsrummet. Hon brukade gå fram till den och omsorgsfullt plocka upp stenar som hon stoppade i munnen och smakade på. De smakade underbart. Hon tycker fortfarande att fuktiga källare har den bästa doften i världen.

En gång i månaden åker David från Malmö till Stockholm för att åka till en fuktig källare i ett gammalt mentalsjukhus i Fruängen för att spela tillsammans med mig och Matilda.

Jag har tänkt att jag kanske ska kalla dem för The Young Urban Professionals. Fan vad fina de är. Och jävlar vad fint vi spelar. Ni kommer fan inte tro era öron.
Prata med Joakim på Mad For It för att boka.

/Emil

Sista brevet till Sverige

I höstas åkte jag till New York för att skriva. Jag blev av med mitt bagage på vägen dit. Fick klara mig de första två dagarna utan att byta kläder och utan att ladda datorn. Av någon anledning hade de svenskar som tidigare bodde i min lägenhet lämnat en låda med "Cool free stuff". Mest innehöll den konstiga kepsar, suddgummin och suggestiva bilder på folks underliv. Och några böcker. Bland annat Vilhelm Mobergs "Invandrarna", uppenbart lånad och aldrig tillbakalämnad till svenska kyrkan på manhattans bibliotek. Jag slog upp boken 60 sidor in. Karl Oskars yngre bror Robert och hans följeslagare Arvid gick uppför Broadway.
I natt slog jag igen "Sista brevet till Sverige". Jag började inte läsa denna sista del förrän för några dagar sedan. Jag har kommit på mig själv med att under tiden jag läser börja be till en gud som bara karaktärerna i boken tror på, och allt oftare mot slutet har jag börjat tvivla på densamme. Hade jag haft möjligheten att läsa alla fyra delar av eposet under min tid i Brooklyn så hade jag nog inte tagit mig hem.

Det var nån i min släkt som forskade lite i familjens ursprung och kom fram till att vi på något sätt hör till samma träd som Vilhelm Moberg. Jag antar att det kan ha att göra med att han letade efter ett samband som han till slut såg till att hitta.

/Emil

King

How does he strike you?

'He looks kinda bold, but that's not the truth. Under the grease and fancy duds, he's so scared he can't hardly breathe. I'll tell ya, he's got fear before they sold fear.'

Fear of what?

'Himself. What all was in him.'

Was it fear that ...?

'Drove him? Some, maybe. But he's not the only freaky kid who ever walked the earth, and none of the others done like him, not close.'

Talent?

'Talent's nothing. Eddie Cochran had talent.'

Right time, right place?

'That helped.'

Act of God?

'Watch your lip, son.'

Wanna go for a swim?

This is just spell binding. And funny. Obviously it's somewhere in Poland.

Wait for your first crotch

You've Opened Heaven's Portal

Happy Xmas.
X-Mas Carol NYC was released for the first time about a year ago. It's not really about christmas, it's not really a Carol and it's not really about New York. It's mostly about dreaming, if any of you people know what that is any more.
This is a sequel to that dream. Her name is Decibelle, she's 7 months old and she's already learned to dance with grace. A pure shot of happiness.

(go watch the video on Mad For It)

That blogg.se-thing is forgotten now, ok? We agree on that, right? This is what happens now. This is where I want to be and these are the people I want to work with. I'm mad for this now.

I have to go watch Home Alone now.
Love
/Parker